Vi talar samma språk.

Idag kom äntligen pengarn! Som jag väntat! FK är inte snabba så här års. Men, nu kom dom. Samt betalningen för 4 av tavlorna jag sålde. Så det blev en sväng in till storstan för att äääääntligen få handla konstprylar. Jag har använtsamma penslar sen jag var 18 år (dom är grymma!), och nu tänkte jag att det kanske va dax att köpa nya. Ny färg, paletter, uppspända dukar, ett stativ (YES!), pennor och block. Det blev lite nya basplagg och ett par koftor också. Åt middag med Emelie och Devin. När det var dax att åka hem stog jag där med alla prylar lastade på Devins vagn och insåg att detta kommer jag inte kunna få hem själv. Så jag lyxade till det lite och tog en taxi hem. :) Det blir ända taxiresan tills nästa år, men så sjukt värt det. Jag vågar inte titta på mitt konto, men jag känner att efter en månad med couscous och kaffe till middag och minimalt spenderande (förutom kattmat och sköldpaddsmat vill säga. dyra i drift mina små älsklingar) så kände jag att det var dax att lyxa till det lite för mig själv. För jag, jag gillar mig! Så idag ger jag mig själv en klapp på axeln. Du är bra Jorinda, så idag får du det här, det här och det här. Och du slipper gå hem. Och när vi ändå är igång; här får du en skön ansikts-skrubb och en afrikansk lermask som du kan ditta med framför tv'n och titta på serier och surpla Is-latte. Du är bra!